Bloggen läggs åt sidan...
Ja som ni kanske märkt så blir det inte mycket skrivet på bloggen.
Just nu är det mycket som hänt/händer framöver så jag prioriterar inte
bloggen just nu. Jag kommer kanske slänga in nått inlägg då och då men
just nu finns jag mest på älskade facebook haha. Snacka om att det blivit en
"drog" med fejjan..jaja kul är det :)
Jag och Vincent lever mesta dels i bilen just nu. Vi pendlar
mellan Örebro och Mora eftersom vi håller på för fullt att hjälpa mormor som
ska flytta ut ur sin lägenhet :/ kommer kännas sorligt när vi väl stänger dörren
o lämnar ifrån nycklarna.. buhuu..Jag har ju spenderat mycket tid här i
Mora ända sen jag var liten så man får ju ett slags band till denna stad.
Men vi har ju som tur är släktingar som bor här så lite kommer vi ju "hänga" här :)
När kommer sorgen att kännas någorlunda lättare?
Moster gick bort för snart 5 månader sen och jag har nog fortfarande inte
riktigt förstått det :( Har en klump i magen som vägrar släppa, kan knappt
titta på kort på henne utan att börja grina..fan det är så jäkla svårt att förklara
för folk som inte träffat henne.
Hon är och var den finaste mest levnadsgladaste människa jag någonsin mött!
Med alla dessa handikapp hon hade, som jag själv personligen aldrig skulle vilja
leva med, så var hon ändå alltid så glad, inte en dag då hon klagade på
hennes liv. Hon var ju så glad nu när hon äntligen fått det hon länge väntat på..
Att jag och min bror skulle få barn :). När Lowa och Vincent kom till världen
kan jag tro var det bästa hon varit med om.
Jag är bara så jäkla arg och förbannad att hon var tvungen att lämna oss nu,
fan det är ju nu allt det roliga börjar! Hur jag ska klara av julafton, nyår,
barnens första födelsedagar,ja alla dom här fina tillfällena då hon sken upp
som ett ljus, hon gjorde alla våra högtider till de mest finaste dagarna!
Yvonne, hoppas verkligen att du är med oss nu och att du ser allt
det roliga som händer! Hoppas att du nu i himlen äntligen får se och höra!
Hoppas du hör att jag pratar med dig varje kväll ♥ älskar dig!
Kommentarer
Postat av: Linda
<3<3<3
Postat av: Anonym
Du skriver så vackert om Yvonne!
Jag förstår att ni saknar henne oerhört mycket. Skönt att hon i alla fall hann få träffa, och hålla om, både Vincent och Lova. Kramar från (faster) Bettan
Trackback
