Gillar inte det här....

Vill ju lägga upp en liten filmsnutt på min älskade unge MEN då går
det ju för fasen inte ens att logga in på blogg-appen från mobilen!
blir arg på det här! Har försökt i flera dagar så nu ger jag upp.
Om ni undrar vad problemet är så är det så att alla kort och filmer
ligger på telen och jag kan ju icke föra över de till den här datorn :/
jaja, får bli ett tråkigt inlägg med bara en massa ointresant text.
Livet leker på här i urskogen haha. Vi ska börja rulla neråt i landet
imorgon tror jag. Åker först ner till Mora och sen fortsätter vi hem till
Örebro. Ska bli skönt att få komma hem till min kärast och självklart
ska det bli underbart att få träffa vännerna :D
Nu kommer det hända lite grejer framöver så det blir kul! Ska först på
dop nästa helg, sen dax att göra klart det sista inför Vincent´s dop som
är den 1 sep. Sen den 8 september ska vi på bröllop... och sen blir det några
mer roliga händelser haha men dom dagarna är icke spikade ännu ;)
Och där imellan ska vi hjälpa mormor att flytta.. ja, så det blir lite och göra.
Avslutar här, ska fortsätta snoka runt på internet :P haha

Lever livet ute på landet...

Känns alltid så skönt och lugnt här uppe hos mormor i Särna.
Jag kan tänka mig att andra som kommer hit och verkligen ser hur öde
det är aldrig skulle palla att vara här i veckor haha. Men jag älskar´t!!
Visst saknar man stor stan, självklart! men att bara få åka hit och
vara här några dagar eller veckor gör susen. Jag känner mig alltid piggare
och har mycket mer lust till att göra annat när jag kommer hem såsom
typiska hushållsysslor, här blir jag så bortskämd!!
Mamma kommer in på morgonen och tar Vincent ifall han är vaken, då
fixar hon frukost, tvättar och klär honom. Så jag får ligga och dra mig i
sängen ett bra tag :D maten lagar mormor mestadels, mamma tvättar
kläderna och Hera sköter sig mest själv då hon går lös här ute och får vara
ute hur mkt hon vill. Det kallar jag att leva livet! ;)

Du fattas!

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig älskade moster!
Varför, varför?! Kommer jag någonsin kunna tänka på dig utan att
tårarna börjar rinna? jag kommer aldrig acceptera "hur" du lämnade oss
men samtidigt finns det inget vi kan göra för att få tillbaka dig, skulle
göra vad som helst för att allt skulle vara som vanligt igen.
Tur är väl att jag nu har lilla Vincent som förgyller mina dagar och får allt
det här svåra att "glömmas" bort för en liten stund.
Den här sorgen gnager mig i hjärtat! Ingen är som du min fina Yvonne! ♥







RSS 2.0